Den 11 juni vaknade jag och hoppades på en underbar dag, en dag som vi i klassen skulle göra något roligt tillsammans. Men ack så fel man kan ha... Jag var glad när jag vaknade, glad när jag kom till skolan jag var till och med glad när jag gick in i klassrummet... men det var väl så långt som jag var glad på riktigt.
11 juni 2008 var sista dagen för oss i grundskolan från och med den dagen behöver vi inte gå i skolan om vi inte vill. Vem vill inte att den dagen ska vara bra, rolig och minnesvärd? Visst, den dagen var för mig minnesvärd, men inte på ett positivt sätt. Jag kommer att komma ihåg den dagen som en... jag vet inte ens vad jag ska kalla det.
På apalby var vi ca. 50 elvever i år 9, uppdelade i fyra klasser ca. 15 personer i varje klass.
Sista dagen satt 9A och skrev positiva saker om varandra på lappar med varje persons namn på. Även 9C och 9D gjorde det. A, C, D hade gemenskap, alla pratade med varandra. De hade allmänt kul tillsammans på deras sista dag i grundskolan.
Jag kanske ska nämna att jag gick i B - klassen med sämst gemenskap? Antagligen.
De läste sina brev som vi skrev i 6an. De skrattade och hade kul, de fick ett positivt minne att komma ihåg.
Är det någon som vill gissa vad 9B gjorde? Vi städade... vi tvättade väggar, bord, dörrar, tavlor -ja, allt som finns i ett klassrum städade vi. Tror någon att vi gjorde något mer än det, så tyvärr så har den personen fel. Det var allt vi gjorde. Allvarligt H, trodde du att vi skulle nöja oss med det? Jag tror visserligen att många av klassen blev nöjda med att bara städa och sedan sluta. Men jag, jag var långt i från nöjd. Jag var arg, jag var riktigt arg på dig. Visst, vi var din första klass som slutade 9an, visserligen din första klass över huvudtaget men ändå. Du måste väl veta hur det känns att sluta år9. Eller? Jag blir arg på honom bara att tänka på det. Men egentligen, vad trodde jag? Trodde jag verkligen att det skulle vara gemenskap i klassen bara för att det var sista dagen? Bara det är ju ett aprilskämt. Trodde jag att H skulle göra något oväntat?
Min dag började perfekt, bättre än så kunde det inte bli. Mitt på dagen var det en katastrof men tack vare avslutningsmiddagen så slutade den perfekt. Men tänk om jag skulle kunna säga nu i efterhand att min sista dag i 9an var perfekt, då skulle jag vara glad. Men nu kan jag inte säga att den var perfekt.
11 juni 2008 var sista dagen för oss i grundskolan från och med den dagen behöver vi inte gå i skolan om vi inte vill. Vem vill inte att den dagen ska vara bra, rolig och minnesvärd? Visst, den dagen var för mig minnesvärd, men inte på ett positivt sätt. Jag kommer att komma ihåg den dagen som en... jag vet inte ens vad jag ska kalla det.
På apalby var vi ca. 50 elvever i år 9, uppdelade i fyra klasser ca. 15 personer i varje klass.
Sista dagen satt 9A och skrev positiva saker om varandra på lappar med varje persons namn på. Även 9C och 9D gjorde det. A, C, D hade gemenskap, alla pratade med varandra. De hade allmänt kul tillsammans på deras sista dag i grundskolan.
Jag kanske ska nämna att jag gick i B - klassen med sämst gemenskap? Antagligen.
De läste sina brev som vi skrev i 6an. De skrattade och hade kul, de fick ett positivt minne att komma ihåg.
Är det någon som vill gissa vad 9B gjorde? Vi städade... vi tvättade väggar, bord, dörrar, tavlor -ja, allt som finns i ett klassrum städade vi. Tror någon att vi gjorde något mer än det, så tyvärr så har den personen fel. Det var allt vi gjorde. Allvarligt H, trodde du att vi skulle nöja oss med det? Jag tror visserligen att många av klassen blev nöjda med att bara städa och sedan sluta. Men jag, jag var långt i från nöjd. Jag var arg, jag var riktigt arg på dig. Visst, vi var din första klass som slutade 9an, visserligen din första klass över huvudtaget men ändå. Du måste väl veta hur det känns att sluta år9. Eller? Jag blir arg på honom bara att tänka på det. Men egentligen, vad trodde jag? Trodde jag verkligen att det skulle vara gemenskap i klassen bara för att det var sista dagen? Bara det är ju ett aprilskämt. Trodde jag att H skulle göra något oväntat?
Min dag började perfekt, bättre än så kunde det inte bli. Mitt på dagen var det en katastrof men tack vare avslutningsmiddagen så slutade den perfekt. Men tänk om jag skulle kunna säga nu i efterhand att min sista dag i 9an var perfekt, då skulle jag vara glad. Men nu kan jag inte säga att den var perfekt.
Jag vet att det var ett tag sedan detta hände men ändå jag kom på det nu och har inte skrivit något om det så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar